minnen...
Tänkte berätta lite kort om hur jag å bennett träffades å hur det gick till:P
bered er på en LÅÅNG historia=)
... jo allt började med att jag fick ett erbjudande om att jobba på en båt ( seabourn spirit ) jag velade fram å tillbaka om jag skulle åka eller inte, men sen tänkte jag ; äh va fasen, jag har ju inget å förlora. Varberg finns kvar , vore ju konstigt annars å familj å vänner åxå! så jag skickade in alla papper som skulle ordnas å jag å emma fick åka upp till sthlm för att fixa visum=) ja en himla massa skulle ordnas! till slut var allt klart och jag fick mail från min kontaktperson VILKEN båt jag skulle till och VILKET datum. båten jag skulle jobba på hette seabourn legend och är en av systrarna till spirit. biljetten var bokad och hotell likaså. ca 2 veckor innan avfärd, fick jag ett telefonsamtal där hon säjer att jag inte alls ska till Legend utan jag ska till Spirit. så allt fick bokas om och avfärd beräknades några veckor senare. och jag som ville jobba på legend för den cruisade carribien och sydamerika! så lite smått besviken var jag för spirit skulle cruisa medelhavet och asien. dagarna gick och nervös som en gnu var ja! vad skulle jag ha med mej!? jag måste ha packat i blindo fick jag bevittna senare!
hade avskeds middag för tjejerna och nästa dag körde mamma å issa mej till landvetter för att säja hejdå=( som jag grät! hade ju ingen aning om vad som skulle bli av mej! så många tankar i huvvet!
nåväl... framma i grekland, där ja skulle sova på ett hotell innan båten skulle vara i hamn nästa morgon fick jag reda på att ja skulle bo i samma rum som en annan svenska. åå Sån tur ja hade tänkte jag! viktoria hette hon och det var hennes 5 kontrakt på spirit. hon berättade de mesta jag behövde veta och jag vet inte om nervositeten släppte för det.
agenten kom och hämtade oss utanför hotellet och körde ner oss till hamnen där alla kryssare låg, en av dom var spirit. ännu mer nervös. jag kom ihåg att kaptenen stod utanför och hälsade all ny besättning välkomna och att det stod en mörk kille vid ingången som hjälpte mig med min tunga väska. det var första gången jag såg Bennet!
den 27 september 2008=) han var master at arms ( säkerhets vakt ). han frågade vad jag hette och jag presenterade mej lite blygt ;)haha så fjantigt de lät!
jag blev visad till min hytt i all stress! på med den vackra klänningen och sen var det till att börja jobba! redan dagen efter fick jag chansen att gå ut i grekland och bennett stod ju alltid i entrén och skannade mitt id kort och han sa alltid " hello , how are you?" hehe...
stötte på honom ganska ofta men då var det inget speciellt som jag kände eller la märke till hos honom. bara att han var väldigt trevlig. då sa min svenska kompis att så trevliga var alla fillipinare för dom flirtar alltid med blonda tjejer. haha han fick la gärna flirta jag var ju ändå inte intresserad sa jag till henne.
minns inte riktigt hur de kom sig att vi började prata lite mer ordentligt, men jag minns en gång när jag var så himla arg och ledsen pga att min hemska tränare och chef hade vart så elak mot mig och bara klagat hela dagen! så jag fick nog och efter jag slutat gick jag ut och ringde hem. jag minns att jag grät och bennett kom ut och frågade hur det var med mig och varför jag grät. så ja berättade om min jävla stalin till chef och han försökte trösta mig genom att prata om annat eller skoja lite. å visst kände ja mej bättre=)
vi började gå ut tillsammans i olika hamnar och en gång i turkiet så skulle han låtsas vara min kille så han höll mej i handen för att inte alla turkar skulle äckla sej haha å de hjälpte! plus att han prutade på olika kläder åt mej för ja e så himla dålig på de! vi hade iaf jätte roligt å skrattade en massa! vi fortsatte gå ut tilsammans bla i grekland där vi satte oss nere på en restaurang vid havet å åt massa glass och pratade om allt mellan himmel å jord. det var lixom så lätt å prata med han redan från början och jag trivdes alltid att vara med honom och han fick mej alltid att skratta.
ibland kunde jag tycka han var lite efterhängsen haha . han började ringa mej på min "beeper" och en gång fick min andra stalin chef syn på detta och fick DAMP. så hon skällde ut både bennett och mig! haha så kul. men han brydde sej inte, dock blev han mer försiktig och såg till att hon inte skulle vara inom räckhåll=)
efter en tid, började jag alltid titta mig omkring vart jag än gick. hoppades alltid att jag skulle få se honom i matsalen, rökrummet, korridoren m.m men alltid var jag lite blyg eftersom allt folk var omkring haha.
vi pratade mest i smyg när ingen såg för på den båten snackas det! om man säjer hej till nån så är man ihop å ska snart gifta sej typ haha så sjukt.
vi spenderade mkt tid ihop och jag började mer och mer tycka om honom, kom ihåg den dagen han skulle åka hem på semester i 3 veckor. den 20 oktober och han kom och sa hejdå medans jag jobbade. det var så himla sorgligt och jag till å med grät. 3 veckor utan honom kändes så länge och jag hoppades alltid ja skulle se honom där vi alltid setts förut. men han kom tillbaka! och då visste jag att jag hade saknat honom så mycket och att jag ville vara med honom! efter det träffades vi varje dag och man kan nog säja att vi blev ett par:D nu började vi "visa" oss mer in public tillsammans haha och vi var tillsammans så ofta vi kunde och hade många mysiga kvällar, ofta uppe på 5.de däck där han hade nattskift. så då beställde han alltid hamburgare med pommes till oss å dem hamburgarna satte sina spår! men det var så härligt å va där uppe under stjärnorna å bara va med den man tycker om!
sen dess har vi vart kära och det känns likadant inombords sen den dagen vi blev tillsammans=)
å vilken tur ändå att det blev Spirit ändå och inte Legend. Jag tror det var ödet.
här e en bild på andra dagen när vi plåtades i trappan, bennett e han till höger om mej=)
hoppas ni inte blev allt för sömniga:)
Va gulligt!!!
